Varmt välkommen till mig

Gotlandsboende, frilansande musiker, ljudtekniker och medlem i Anders Larm All Stars, Anders Larm & Emma Hortans, ”Kvinnor inom rocken”. Samt även nostaligishowerna; ”Tag det rätta, tag Cloetta!”, ”Myggjagare & Näbbstövlar”, ”Bjällerklang”, ”Barn på 50-talet, ung på 60-talet”, ”Hon är jag! – En hyllning till Lill-babs”. Har också haft inspelningsstudion; Studio Eight i Sala.

”Tidslinje”

1960-talet

Någon gång i början på 60-talet, en vinternatt, så hördes en ton inifrån BB i Hudiksvall. En del säger att det var ett tvåstruket F#, en del säger att det var ett sänkt G, själv tror jag bara att det var ett slätstruket C.

Hur som helst så hördes de inte mycket musik från mig på 60-talet. Det var mest ett årtionde med snorig näsa, kortbyxor och skrubbiga knän, en bruten arm och en fastfrusen tunga på ett järnräcke. Det mesta av detta skedde i Bjuråker, Hälsingland.
Jo, en och annan ton i ett klumpigt försök på gitarr skedde också, efter att ha tittat på idolen; Roger (storebror) spelandes Creedence-låtar samt att försöka komma ihåg i vilka mönster han satte fingrarna. Så det var ju synd att jag satt mitt emot honom och härmade honom.. För tyvärr så härmade jag honom väldigt mycket, till och med hur han satt mitt emot mig. Så den första tiden var jag helt klart vänsterhänt i mitt gitarrspel…, tills jag slog upp ordet spegelvänt i mammas och pappas uppslagsbok..!
Men vad jag vill minnas så var det speciellt en sak som lockade mig i musiken jag hörde; De lägre tonerna! Basen!

1970-talet

I mitten av sjuttiotalet så flyttade vi till en STOOOOoooooooor by; Iggesund!

Där började jag högstadiet, fick musiklärare som uppmuntrade mig att prova på även gitarr och piano, även om mitt första instrument var förutbestämt att bli elbas. Men jag fick i alla fall lära mig grunderna på gitarr och piano. Jösses vilken nytta jag har haft av det! Var med i små världsberömda (i alla fall i Iggesund) band som hette allt från, Högtryck, Morsans rövarband, Anders Larm Band, tills vi till slut landade i namnet Badrockarna under flera år. Samma killar var med i alla band i stort sett, vi bara bytte namn och en del låtar på repertoaren.

Men med Badrockarna så fick jag för första gången betalt för att jag stod på scenen och spelade och sjöng. Det gav mersmak, även om det första gaget gick åt till en korv med mos på den lokala korvkisoken den gången.

Men jag lärde mig snabbt att förstå att om man spelar vad folk vill höra så har jag större chans att få betalt än vad jag har om jag bara spelar vad jag själv vill höra.

Dvs. tanken om att spela dansmusik dök upp, så då startade samma killar ett dansband som hette Blue Bells!

Vi spelade en hel del lokalt inom en 15 mils radie. 5 unga killar där vi från början fick be om skjuts för att ingen av oss i bandet var gammal nog för körkort.

1980-talet

Fortsatte med mycket musik, dels egna Blue Bells, men sedan överlockad till andra dansband i Hälsingland. Det blev Leif Norbergs och Bo-Görans. En enormt lärorik skola om hur man ”klarar” av allt från jobbiga dansare till hur man bäst klär sig då man ska packa i snöstorm och -30 grader utanför ”Espan” i Sundsvall. Skulle aldrig vilja vara utan den tiden, trots allt.

Men här dök också intresset för musikinspelningar och musikutrustning upp.., lite hemmastudio, samla musikprylar, ”bra-att-ha-grejor” i varje hörn där hemma.

Började också spela med Iggesundsgänget 1984. En helt annan sorts musik än vad jag varit van med, och ett helt annat sätt att agera på scenen.

Nu skulle man synas och ta plats, inte som förr; vara en del av inredningen på en krog..

Så nu gällde det att lära sig nya saker, nya sätt att klara av jobbet, nya utmaningar.

Och än en gång, en helt underbar och kul tid och världens bästa skola för turnerande musiker!

1990-talet

Fortsatte med Iggesundsgänget fram till 1994, då faktiskt lockelsen till att spela mera arrangerad musik och mera teknik drog mig till dansbanden igen. Perrox från Hälsingland hade jag just spelat in en skiva med (kassettband blev det) i min studio i Iggesund, och de frågade om jag ville spela med dem.

Så då blev det ut på vägarna med lång buss och ett par ton utrustning. Trivdes otroligt bra, det lät bra om bandet, kul helt enkelt.

Vi körde på ett par år, men konkurrensen om speltillfällena gjorde att vi sakta drog oss bakåt, trots både TV och radio samt dansbandstävlingar med mycket goda resultat.

Så vid ungefär 1998 knackade Iggesundsgänget på igen och det blev 5 intensiva år med många spelningar, många mil i buss, mycket publik och många glada ansikten!

Själv hade jag flyttat ner till Sala, Västmanland och börjat jobba lite som lärare samt samtidigt plugga in lite skola som jag tyckte att jag hade kvar. Så turnerandet slet mycket både på kropp och själ där ett par år.

2000-talet

2003 så la vi ner Iggesundsgänget och nu koncentrerade jag mig på att jobba mera som lärare. Jag läste på Umeå Universitet till att bli en ”riktig” lärare och samtidigt höll jag musiken igång, mest för kul med kompisar i Sala.

Men hade faktiskt nästan helt musikfritt i två år efter att vi slutat med Iggesundsgänget, sålde instrumenten och var trött på turnerandet. Men som sagt.., efter två år så stod där en elbas i ett hörn igen och en musikdator i sovrummet och sedan har det fortsatt.

2006 så började jag spela med Bröderna Brööl, 20-30 jobb om året, lagom för en del människor, för lite för mig. Började trubadura, samt även drog igång mitt eget partyband; Anders Larm All Stars. Spelar in och har kul med en musikdator i sovrummet, får mer och mer frilansjobb som basist.

2010-talet

Mera frilansjobb både som basist, gitarrist och pianist. Kyrkor, körer, projekt med många olika blandningar av musik.

2013 bygger vi en riktig studio i Sala. Drar igång kursverksamhet i studion, gitarrkurser osv. Drar också igång en terapidel inom studion som jobbar med människor med störningar på muskler och nervbanor. Riktigt, riktigt intressant och utvecklande!

Börjar jobba med Bengt & Cecilia Kyllinge, Fia Wiktorsson på en föreställning om Björn Afzelius. Mitt första riktiga uppdrag utan elbas..!!! Bara piano, gitarr och sång. Riktigt kul!

2014 så fortsätter samarbetet med Bengt och Cecilia Kyllinge. Solveig Bergqvist Larsson i en show som går för fulla hus som heter ”Tag det rätta, tag Cloetta!” Piano, gitarr, elbas, ukulele, trumma, sång och skådespelare..!!!

2015-2016 så fortsätter turnerandet med nostaligishowerna! Nu heter den senaste ” Myggjagare & Näbbstövlar”, också den skriven av Solveig Bergqvist Larsson. Nu är Jan-Olof Jonsson med (så jag slipper spela gitarr), och Bengt Kyllinge fortsatte själv mot nya djärva mål.

Och nu i skrivande stund så tränar vi en julshow som ska heta ”Bjällerklang”, premiär i november 2016. Och samtidigt så skissar Solveig Bergqvist Larsson på en föreställning med hon och jag i, som har fått namnet ”Barn på 50-talet, ung på 60-talet”.

Där är jag nu…
Fortfarande öppen för nya utmaningar!

Framåt!!! Mycket bokad och oftast fulla hus! Riktigt kul!